Ja, de är väl så de är.
alltså jag kanske inte lägger ner allt i min blogg. Men helt seriöst så lägger jag verkligen ner min själ i hår och kläder. Nu ska ni INTE få fel uppfattning om mig bara för att jag säger så, jag kan vara helt obrydd om hur jag ser ur om jag är i skogen eller uppe i fjälls. Jag är så otroligt lycklig när jag får komma hem till jmk, det är då jag kan släppa allt och leva. jag kan äta normalt jag kan träna utan att överdriva. jag kan alltså äta och träna utan att ha den fuckade sjukdomen i skallen. Tänk alla brudar som står framför spegeln och märker ut alla fel på sin kropp, det är sinnessjukt att jag kan tänka tillbaka och veta att de var jag en gång som var så. Nu finns de inte på min karta att må kasst när jag kommer hem till dom som älskar mig och bryr sig om mig. Tack till alla som förstår och har tagit mig från en sida till en annan, utan erat stöd så hade jag aldrig klarat de.

Vill bra få de klart, jag är en frisk människa som kan skratta och gråta med den ljusa vägen framför mig!
Ingen kan få mig att må dåligt igen! Nu skiter jag i vad alla tycker och tänker för de här är MIN blogg med MINA personliga åsikter som jag delar till er och förväntar mig inte att ni öppnar käften tbx för jag ber inte om era åsikter!

Haha måste få berätta att johan är typ den ända människa som kan få mig att må så sjukt dåligt som jag ibland gjort, visst har han fått mig på bättre tankar åde men han har en magi som får mig att må dåligt. Tur att han inte är mer än en vän:)

Ville jag se ut som de här brudarna eller vad hade jag för mål? de är ju sjukt när jag ser tillbaka:


Sebatian<3